Listen to me, I'm nine hundred and seven, don't you know what that means?




Kroppen är trött men huvudet snurrar. Fortare fortare fortare, hela tiden. Varje gång jag blundar bli jag yr. Varför kan inte livet stå stilla? Bara en liten stund? Och Dagmar, jag skulle uppskatta om du inte försenar mitt tåg med 33 timmar som du gjorde med det här tåget senast det skulle åka, eller 14 timmar som jag blev sen förra året. Och jag skulle tycka att det vore skönt om det inte var tusen minusgrader ute för jag fryser inomhus nuförtiden.

Why would you need comforting? I nearly died alone in the dark, I couldn't open my eyes and that made me think about what I wanted and who I was. Everything is ending, I can't believe I didn't see it sooner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0