tönt.

Höfta fram olika figurer ur pepparkaksdegen, bränna några i kanten. Det gör inget, inte egentligen. Jag ser ingenting ändå. Blundar lite igen, litegrann bara. Fina människor som gör en glad. Öppna ögonen Cellis, här står jag. Le mot någon som inte står framför en men veta att de vet ändå. December, ingen snö. Isolera världen, jag har redan gått in i en mental istid, kom snö och gör världen vit och ren. Kanterna mindre skarpa, ljuden mindre vassa, världen ljusare. Kom stjärnor, led mig i natten. Och när jag ska hem från skolan för då har det hunnit bli mörkt också.

Hon är det här partyts ljus och han bredvid är så stolt att ha henne nära sig. Det verkar som om hon överlevt sen sist jag såg henne. Hon kunde vara någon annan, någon bättre, om hon slöt ögonen.