tönt.

Perth

Onsdag. Lite lite närmare helg. Imorgon vänder det och blir nästanfredag, jobbigaste dagen på veckan. Den innehåller inte flest eller för många ansträngande lektioner, men energin som man absorberade under helgen räcker inte längre än så. Känns redan som torsdag, misstänker att morgondagen blir en Walking Dead. Vågar öppna ögonen lite, kanske måste jag inte blunda så hårt längre. Kanske är mörkret inte lika påträngande längre. 

I'm tearing up across your face. Move dust through the light to find your name.

A handfull of carbon monoxide.

Bon Iver till Way out West. Måste dit.
Äter apelsin och stirrar på kyla. Blå, lila, vit.

A heart that's full up like a landfill. A job that slowly kills you. Bruises that won't heal.
No alarms and no surprises, please.

It's getting harder to breathe.

Idag såg månen ut precis som den alltid gör i filmer. En alldeles gul månskära ganska precis ovanför hustaken. Annars har dagen varit full av kaos.

It's not my time, I'm not going, there's a fear in me and it's not showing. This could be the end of me and everything I know but I won't go.

Should auld acquaintance be forgot, and never brought to mind?

Lyssnar på en duo vars rötter ligger i Skottland. Texten är för mig obegriplig emellanåt eftersom den dels är på gammal Engelska och dels innehåller gamla skotska ord. Jag tycker om den ändå. Den är varm och jag fryser lite fortfarande.

Flydde livets karusell en stund i natt. Plankade ovanpå en hatthylla, andades nattluft, såg stjärnorna, smällde iväg en kork från en pommacflaska, blev kramad, åt för många satsumas eller clemetiner, sov på ett golv och vaknade till piano och en hes man som sjöng Samson av Regina Spektor(inte helt stämt men fint på sitt sätt. Eller det var ju inte fint, men... Charmigt är kanske ett bättre ord.) Landade hårt i verkligheten igen när jag klev ut i kylan med plugg, städning och annat som måste göras. Känner redan nu att det kommer bli en tung vecka.

Noma, noma, noma noma nei, noma noma noma noma noma nei.

Just like the song on the radio said.

Dans-äter frukost-lunch-jag vet inte vad, fil och apelsin. Jag tycker om fil. Bakat pepparkaksdeg och dansat till affären fast kassörskan var sur. Knäckchoklad och oj vad det blåser ute. Dansa ner på stan snart. Dansa, fastän hjärtat brister. Kommer kanske finnas min Anni och en Herrleo där, de är tvärsötast. Wordfeud och läsa Det är så logiskt alla fattar utom du. Dansa, min docka, dansa och le.

Vi kommer att dö samtidigt du och jag.

Nån' att dela sin glädje och sorg med.

Gamla homies ledda av fina ambassadörer, yviga gester för att orden inte räcker till, teenage mutant ninjaturtles, skranor, bilder och videor från svunna tider, viskningar, mysiga tröjor "dagen till ära", leenden och ivriga fnitter. En monoton röst, otroligt tråkiga genomgångar och diskussioner om korståg, Lejonhjärtan och rasism. Små glädjeprickar i mitt stora universum. Krama så hårt att revbenen knakar. Inte kunna gå rakt med armarna efter sidorna som man ska, måsta vifta och skutta för det finns så mycket spring. Så mycket att känna, så lite plats i mig. Jag saknar min Amalia som är i Ungern(Budapest) och äter bullar och shoppar och vilar välförtjänt men jag hoppas det snabbt blir tisdag för min del så hon får komma hem till mig.

Man kan inte se på människor att de kommer bli viktiga för en men sen blir de visst det ändå.
Jag litar på dig, du litar på mig, det är därför det kallas kärlek.

Fildelning- en halvliter var.

Snoddat ihop snoddaskakor. Skrivit kemirapport och gjort sammanfattningar av korstågen. Snurrat och snurrat och snurrat. Andats in krispig kall novemberluft. Tittat på skrivna ord och lyssnat på talande munnar. Men sagt är sagt och det kan blekna bort, men skrivna ord finns för alltid kvar. Därför gillar jag att skriva. Det stannar hos mig så många gånger jag vill. Men. Dina ord som du viskar i mitt öra innan jag går värmer mer, gör mig starkare, får mig att orka gå. Det är därför jag hellre hör din röst.

Jag flyr igenom en nersläckt korridor och mitt indiehjärta slår och slår och slår.

I'm up here holdin' on to all those chandeliers of hope.

Torsdag. Slitdag. Slutdag. Som alltid. Så trött om torsdagar. Samma idag trots nio och en halv timmes sömn när jag brukar sova sex timmar. Mörkt är det ute, kallt är det inne, ränderna går ur. Fryser i rörelserna, försöker få fokus på verkligheten. Lokalisera det som ramar in allting. Göra verkligheten verklig.

Like some drunken Elvis' singing, I go singing out of tune.

Dom små små orden är svåra ord.

Dimma hela dagen. Lång dag. Handboll, referatskrivning, franska. Krascha i biblioteket och dricka kaffe på svenskan. Snurrig dag. Som jitterbugg. Som jag. Sömn.

Only love is all maroon, gluey feathers on a flume. Sky is womb and she's the moon.

Beth/Rest

Lyssnar på Bon Iver, längtar efter vinterdagar, tänker på de som försvann. På de starka, de som inte orkar vara svaga. På universum och mannen med fiskarna och allt. Framtiden och det förflutna och snön. Snön. Kom nu.

Such recovery from the daily press. The deepest nest in keeper's keep.

People hearing without listening.

<3
Högt tempo på en dag med få lektioner. Frustration, panik, hög puls på ett bra sätt. Provhår, winegum, slime och studsbollar överallt. Kaksmulor, skratt och tom hjärna emellanåt. En mormor som gör te, en flicka som pluggar i hennes kök under mörka eftermiddagar. Röda ömmande axlar, skolväskor som inte går att stänga och skavsår efter för många sockar i kängorna.
En längtan efter snö i ett hjärta som börjat slå på nytt.

And the sign said, "The words of the prophets are written on the subway walls and tenement halls"
And whispered in the sounds of silence.

Kings and queens of promise

Så grymt taggad tjej och Hej mitt hår lever sitt eget liv as usual. Insåg i morse att jag knappt vet hur långt mitt hår är eftersom jag bara knyter upp det på huvudet direkt efter att jag har tvättat det och när det är torrt så har det naturligtvis torkat i en ytterst inte så charmig "lock" eller vad man kan kalla det. Såhär charmigt är det på morgonen!

Vaknade innan larmet gick igång klockan 06:06. Det var länge sedan det hände sist. Kanske gör mörkret där ute att jag tappar tidsuppfattningen. Stjärnor på morgonen, stjärnor när jag går hem. Stjärnor i klassrummet som lyser upp. Smälter mitt frusna hjärta, tinar leendet som stelnat i samma position. Gör det äkta än en gång. Låter skrattet bubbla upp som sockerdricka.(Jag tycker mindre om sockerdricka jämför med annat men eftersom jag inte vill att anni ska bli illamående)
Jag är nog ett måndagsbarn.
Ps. Ebba!! Jag har svarat på din charmiga kommentar i samma inlägg som du skrev, för jag är helt tekniskt efterbliven och fattar inte tumblr.


Det är nåt mellan oss, mellan oss och världen, för långsamt, för snabbt men aldrig i takt.
Vi vill ju bara andas, sova och andas omvartannat, inget mer.

Jag tar med några till dig ändå för du kanske kanske kanske ändrar dig.

Jag bakar nästan alltid i princip bara pepparkaksgrisar. Och mistelblad. På första plåten är det en av varje form. Sen bara grisar. Tror det är för att jag definerar mig med dem utseendemässigt. Hehe.

Finns ledsna människor som jag bara vill krama för alltid eller tills de blir glada. Jag har inget smart att säga. Bara kalla fingrar och varma pepparkakor och massor med tålamod och jävligt stora öron. Lyssnar på Radio Dept, the och the smiths och det luktar pepparkakor och målarfärg och matteprov. (hur nu de luktar)

Dansar mellan ugnen och bordet och låtsas att verkligheten och mörkret inte finns, varken i mig eller runtomkring eller utanför. Om jag låtsas tillräckligt kanske det försvinner. Dansar dansar dansar och blundar så hårt jag kan.

Jag ligger kvar här, så blir nog allting bra.

Det var just här jag stod för några år sedan, trevandes vid kanten slogs jag av tanken att för dig berätta allt, för att se vad jag ser och jag orkar inte ljuga mer.

Pluggar matte och fryser, blir bara kallare nu. Fler statusuppdateringar på facebook än det fanns snöflingor om nyss nämnda tidigare idag. Randig tröja, randiga sockar och randiga naglar. Så fult när de är lila för att min blodcirkulation ligger på -25 minst. (var kom den siffran från?) Åter till mina riktningskoefficienter, koordinatsystem och grafiska ekvationer. Coldplay och den svenska björnstammen. Dansa mellan mattetalen för att hålla värmen. Måla ett streck på tavlan jag har börjat på ibland. Jag tror jag tänker slänga den under sängen sedan. Kanske, kanske inte. Vi får se.
På sista sidan i hemprovet är det en jätteglad smiley med tandställning. Sist var det en smiley med hjärtögon. Jag tycker om min mattelärare.

Anni: JAG VET, DÖR EN SMULA!

Perhaps if I was just a little bit stronger

Det blir bra. Det blir det alltid. På ett sätt eller ett annat. Det ordnar sig.

Myst med Olivia idag. Skratta, bara vara, musiken. Fin dag, fin kväll, fin vän. Nu: sova.

Hela världens hunger samlad i mig.

SUPERKRAFTER

Fredag känns lika fett och sött som bilden. Höhö. Lyckan.

"Du, jag har provat det där.. de är inte så lätt................. antingen ljuger du för mig, OCH ALLA ANDRA SOM LÄSER DIN BLOGG... eller så har du superkrafter.."
Jag har superkrafter, helt klart. Du skulle bara veta hur enormt stark jag är.(brukar knappt få upp dörrarna in till midde, illa) Nej, jag hade hammare och skruvmejsel och en vänlig mamma som hjälpte till. Fast det var ju själva KNÄCKANDET av kokosnöten, öppnandet är fortfarande sådär enkelt.

Extrem överlevnad

Hur man öppnar en kokosnöt:
1. Ta en kokosnöt.
2. Håll den i händerna.
3. Öppna den.

Just a little bit stronger, and maybe I'd get there

Slutade tidigt idag, drog på informationsmöte tillsammans med ett gäng andra som också ska ta hand om niorna på besöksveckan. Sliten och oändligt trött men jag klarar veckan ut åtminstone. Sen laddar vi om batterierna med de finaste, i cyberspace och ute i den verkliga världen, sådana som också tycker att jag är viktig.

Har just lagat mat, blomkålsmos med fisk, det är gott, jag gillar att stöka i köket. Ska ge mig på Spotted Dick och Blåbärspaj någon dag. Ja, ni läste rätt, det finns ett bakverk som heter Spotted Dick. Typ rulltårta med torkad frukt och svartvinbär och vaniljsås. Ska börja om med min receptmani, spara skriva samla recept på gott och testa dem under grå dagar när ljuset inte når in.

Mitt kök behöver en total omstökning och mina soffor är hemskt osuttna och jag vet inte om Carrie och Mr. Big tänker dumpa varandra igen och för allt detta behövs min ängel annars blir det inte samma sak och jag vill inte försöka åtgärda det ensam för ingen är som du Amalia.

Let there be love.

Sista minuten-pluggar på min powerpoint. Jag hatar powerpoints och de hatar mig. Förutom den+ att jag ska ha min redovisning på franska+idrotten imorse+ hålet som jag haft mellan 12 och 15:30 så är det här en ganska bra dag. Jag är glad. Men alldeles kall. Slutar 17:00. Och sen plugg efter det. Sen dag. Seg dag. Bra dag ändå.

Trodde jag såg dig
blev arg för
tänk om du får för dig
att du ska säga Hej
andades djupt och gick förbi
men det var bara ännu en Någon
med samma skor som du
Andas ut

Renässans autodidakt substitut piktoral

Förklaring till min störda rubrik: Ord som jag och Emelie ville få in i wordfeud men det gick inte. Sorgen.

Idag har allt gått bra. Skolan iallafall. Nästan. Höll på att välta tre människor som jag trodde var min Anni
men det visade sig vara främlingar. Badade på paradisbadet som numer heter paradiset med centralen. Mys. Spring spring spring i trapporna, åka i klump i största vattenrutschkanan, få någon annans fötter i bikiniöverdelen, skratta så man drunknar, vinna i "Dubbel-täppan" (sitta på någons axlar och försöka välta ner sin motståndare), få blåmärken och sår och hår som snärtar i ansiktet och nyp i foten och tjuta och skratta. Behövdes en sådan här dag något enormt. Är helt slut i kroppen dock och alldeles mörbultad. Dricker te och sen ska jag sova. Mysa ihop mig i tjocktröja under filt under täcke som en liten varm boll. Mmm. Hoppas på att sluta frysa.

Your heavy heart is made of stone, and it's so hard to see you clearly.

LFKJADGJASGKPADJSKLDSÖGJFÄLSÖFA

SOCKER MMMMMMMMMMMM

Jag har druckit fyra koppar kaffe på raken och är så speedad att jag funderar på att dra ut och springa men först måste jag plugga lite mer historia och herregud vad jag är bra på det det går så himla snabbt att fingrarna inte hänger med i vad jag vill skriva jag undrar hur mina anteckningar ser ut egentligen åh herregud avd jag måste gå och kissa egentligen en liter kaffe är inte att leka med jisses åh herregud jag kommer antagligen totalkrascha inom en snar framtid i min säng men det är inget som stör mig just nu såatte jorå men huaaaaaa inga punkter

Förlåt att jag är sliten men jag orkar inte längre rulla över på rygg.

Pluggar franska och historia hela dagen. Imorgon också. Har huvudvärk och ingenstans att sitta. Lyssnar på den svenska björnstammen och försöker fatta varför Michael Giacchino dyker upp i listan bland franska operamusiker när han är italienare. Tjocksockar och trassligt hår. Ont i ryggen, ont i nacken, ögon som inte vill vara öppna alls. Någonsin helst. Försöker minnas vad jag drömde, något om regn och vita storskjortor, våffelkyssar och skratt. Minns inte vilka som var där. Minns inte om jag själv var där. Ny vecka, nya tag imorgon, countdown 3-2-1.

Allting kommer bli bra tillslut, du ska se att allting ordnar sig. Allting kommer bli bra tillslut om du bara låter allting va'.

Vart jag mig i världen vänder

Står du där med öppna händer.

Skrika sig hes, hoppa och njuta och massor med Trubbel i musiken. Knäppa tävlingar, tvingas delta i en pjäs och behöva bli delaktig i ett mord. Kläder som inte sitter riktigt där de ska för man har så svårt att vara still. Skratt och skratt och skratt tills tårarna rinner. Hallonsoda, gröna popcorn, formler för en atoms vikt och nattvandring. Sitta på en bänk i en busskur mitt i mörka natten och fatta; Du är inte ensam i mörkret. Vandra hemåt, blicken fäst mot himlen för kanske, trots att det är dimma, kan jag få glimten av en stjärna.

Tryggheten i andra
Andas, andas
Cause there ain't nothing left to fear
Kan man säga.

Andra kan inte
Njuta av luften
Närheten till värmen i mig gör att
Ingenting skrämmer mig just nu.

Push my boat from the highest cliff to the sea below.

Trött.
Fast det är fredag.
Ibland får man försöka orka vara vaken ändå.
Fast egentligen vill man bara sova.

You can say what you mean but it won’t change a thing.

Fredag imorgon. Veckorna bara försvinner. Dagar rinner mellan mina fingrar. Tur att det finns människor som hjälper en att räkna ut hur många skoldagar och vanliga dagar det är till julafton och lov, som påminner en om den bästa dagen i ens dåvarande liv, som skrattar med en och som hatar matten med en. Som taggar lussebullar och skrattar åt i-landsproblemen man har. Som förgyller dagarna och låter en glömma lite lite lite att man alldeles nyss fnös föraktfullt åt matteboken för att inte bryta ihop.

Not my lover but he occupies a part of my heart.

Ta hand om de du bryr dig om. De du bryr dig om kommer inte veta att du gör det om du inte visar det. Då kan du bry dig hur mycket du vill. De kommer aldrig veta om det. #justsayin'

Jag vill ha snö. Snö som lindar in världen i bomull och gör att ljuden isoleras, ljusen mindre skarpa, hastigheterna långsammare. Dagarna längre, stjärnorna fler, skratten mjukare och kärleken varmare.

Dimma

Huvudet alldeles tomt
Fullt av dimma
Sprängts i små bitar hela natten
Istället för att drömma
Om regnet och snön
Och allt vi inte vet än

Stop the clocks

Dricker julte, sen decembernatt, och lyssnar på Noel Gallaghers High Flying Birds. Stirrar ut i den nattsvarta himlen. Räknar stjärnor. Längtar efter snö. Vill bli inbäddad i fluffig vit kyla och att världen ska bli suddig, fyllas med rökandedräkt och äppliga rödokinder, frusna ögonfransar och handhållare efter ljudisolerade gator fulla med små ljus. Sen december, ingen snö.

Stop the clocks and turn your world around, let your love lay me down, and when the night is over, there'll be no sound.

Some things are worth bruising for.

Det är något visst med flätor.

Rädd. Räddare. Räddast. Men ibland måste man vara rädd. Ibland kanske man måste såra för att det ska bli bättre någon gång.

Jag vill inte vara rädd. Varför måste jag vara rädd?

Baklängestorsdags fredag

Where were you when everything was falling apart?

Jag kommer inte höra av mig igen.