tönt.

Gamla homies ledda av fina ambassadörer, yviga gester för att orden inte räcker till, teenage mutant ninjaturtles, skranor, bilder och videor från svunna tider, viskningar, mysiga tröjor "dagen till ära", leenden och ivriga fnitter. En monoton röst, otroligt tråkiga genomgångar och diskussioner om korståg, Lejonhjärtan och rasism. Små glädjeprickar i mitt stora universum. Krama så hårt att revbenen knakar. Inte kunna gå rakt med armarna efter sidorna som man ska, måsta vifta och skutta för det finns så mycket spring. Så mycket att känna, så lite plats i mig. Jag saknar min Amalia som är i Ungern(Budapest) och äter bullar och shoppar och vilar välförtjänt men jag hoppas det snabbt blir tisdag för min del så hon får komma hem till mig.

Man kan inte se på människor att de kommer bli viktiga för en men sen blir de visst det ändå.
Jag litar på dig, du litar på mig, det är därför det kallas kärlek.