Kings and queens of promise



Så grymt taggad tjej och Hej mitt hår lever sitt eget liv as usual. Insåg i morse att jag knappt vet hur långt mitt hår är eftersom jag bara knyter upp det på huvudet direkt efter att jag har tvättat det och när det är torrt så har det naturligtvis torkat i en ytterst inte så charmig "lock" eller vad man kan kalla det. Såhär charmigt är det på morgonen!

Vaknade innan larmet gick igång klockan 06:06. Det var länge sedan det hände sist. Kanske gör mörkret där ute att jag tappar tidsuppfattningen. Stjärnor på morgonen, stjärnor när jag går hem. Stjärnor i klassrummet som lyser upp. Smälter mitt frusna hjärta, tinar leendet som stelnat i samma position. Gör det äkta än en gång. Låter skrattet bubbla upp som sockerdricka.(Jag tycker mindre om sockerdricka jämför med annat men eftersom jag inte vill att anni ska bli illamående)
Jag är nog ett måndagsbarn.
Ps. Ebba!! Jag har svarat på din charmiga kommentar i samma inlägg som du skrev, för jag är helt tekniskt efterbliven och fattar inte tumblr.


Det är nåt mellan oss, mellan oss och världen, för långsamt, för snabbt men aldrig i takt.
Vi vill ju bara andas, sova och andas omvartannat, inget mer.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0