Tusen år och tusen mil.


Skrattade så jag dog. Nästan. Ha. Mat. <3

Hemma från LuB. Det var underbart och underbart och underbart. Ljuvligt som alltid. Har slutat en bunt människor såg jag. Och så alla dessa nya steg ettor har vi så det blir typ + - 0. Fått lök i ögat och två nya smeknamn, ettornas namn att hålla reda på, kramled och kramringar, en ny andningspaus och ny energi. Många blir toktrötta efter en sån här helg men jag blir lite mer hel, glad, lite mer energifylld (och på lite mer dåligt humör emellanåt för det behövs energi till det).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0