Vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar?


Och vem vet hur länge vi har varandra? Jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan. Och vad vet du om när hjärtat kan bränna för kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva. I en nerlagd hamnstad, full av misstro och ohållbarhet, mötte jag min kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0