Vi ställde upp på led i någon annans uniform.

Och fjäriln vingad flög, bort i gryningen, långt bort från allt.
Så långt bort från den här världen.
 

Jag är inte här så ofta. Jag är mest ute och flyger på andra platser. 
 
 Men vi kanske ses på nån' spårvagn nån'stans.
 
I januari stod allt still. Varje ljusglimt en dubbel treo i svarta glas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0