tönt.

Känner mig lika färgsprakande som en regndroppe i solsken som sprider miljontals nyanser över omgivningen men jag kan inte finna ord eller bilder som illustrerar detta i färg, bara i grått. Grått, grått och grått som färgat mig under dagen men som långsamt, långsamt har gett vika för allting som stormar i mig, allting som åker in genom öronen och allt som kommer snart. Imorgon, då. Då åker jag till Stockholm och ska få se ett band som de senaste fyra åren har betytt så enormt mycket för mig, mina älskade Britter. Coldplay. Åh jösses. Jag kommer åter på söndag och kanske slänger in några mobilinlägg men dessa små fula saker med bilder efter texterna istället för tvärt om är en petitess som knappt bör nämnas eller uppmärksammas så jag hoppas ni får en fin helg för det ska jag. Åh och allting bara snurrar och snurrar och bubblar och ja, chai-te är så vansinnigt gott, det har jag druckit alldeles jättemånga koppar av sen jag kom hem och jag kan inte fatta det. Coldplay.
Kör ni Glass of water eller Now my feet won't touch the ground eller Strawberry swing så kan jag dö lycklig och åh, åh, åh, jösses.

Chai-te, Coldplay, Celina, GFACSJÖLKJSFHLDKJAÖ. Jag är för glad och för kaos för att kunna skriva poetiskt eller kryptiskt. Förresten, jag hade hicka idag. Från det att vi gick från midgård tills dess att vi gick in på café station för att upptäcka att det bord vi ville ha inte var ledigt, ungefär. Blöh. Men, alltså, coldplay. Coldplay. COLDPLAY.