Jag springer med bultande hjärta, jag springer på taniga ben.

Imorgon ger jag mig av till vitare vidder längre norrut. Kommer åter om ett par dagar. Tar med mig hopp och separationsångest: level extrem.
 
För mitt hopp är en skadskjuten kråka, och jag är ett springande barn som tror det finns någon som kan hjälpa mig än, som tror det finns nån som har svar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0