Stroll around the grounds until you feel at home.




Spelar Simon and Garfunkel och strollar runt mellan kök och vardagsrum och småplockar, fixar, donar. Nynnar med i Mrs. Robinson, och ler varje gång blicken landar på sängen. För där ligger tre glädjeämnen.
Snobben & kärleken från fina Noomi, en bok som slukar mig med svarta hål och supernovor av  mamma.
Och.
Mina converse. Rutiga och alldeles ljuvliga. 
Från fyra av de bästa i världen. Får ett kviller i magen av att titta på dem. Till sommaren kommer de vara mer slitna och då, då ska ni klottra ner dem med själstankar och oförnuft så jag alltid kan bära er med mig. Hur många hundra mil bort ni än hamnar. En svullen läpp och det gör mig bara glad, även om det gör ont, för den bara hjälpte till att dölja glädjetårar. Väntar på familjen och ikväll har jag massa Doctor Who att se, sex säsonger sådär. Sjutton kanske blir ett lite mer bra år.
Yes I think that everything is going to be alright someday, somehow, my dear.

Sitting on a sofa on a Sunday afternoon, going to the candidates debate. Laugh about it, shout about it. When you've got to choose ev'ry way you look at it, you lose.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0