Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö.

Snö.
Jag längtar efter vitt och efter kyla, efter dina händer och efter saker som inte förändras.
Jag drömmer om snö.
 
Jag kastar stenar i mitt glashus, jag kastar pil i min kuvös och så odlar jag min rädsla, ja jag sår ständigt nya frön. I mitt växthus är jag säker, där växer avund klar och grön, och jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö men älskling, vi ska alla en gång dö, ja vi ska alla en gång dö. Vi ska alla en gång dö.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0