tönt.

Snön föll åter under gårkvällen. Gårkvällen som många redan har skrivit om och varit lyckliga över, alla de brustna pop:arhjärtan och kevlarsjälar som såg Thåström och dansade sig berusade och euforiska. Jag var inte en av dem men jag lät huvudet flyga högt för ett år sedan, flyga och falla ner i det som händer nedanför scenen där vi alla står och låter oss dras med i folkmassan, känna att allas hjärtan slår som våra. Det som sker under en konsert går inte att förklara med ord lika stora som galaxen eller universum, inte en enda supernova räcker till och det finns inte tillräckligt många stjärnor för det heller. Sen. Stå och småfrysa efteråt ute i natten under pärlsockerstjärnorna, inte orka skrika längre men le så att mungiporna möts i nacken, vara tom som ett skal, en puppa där själsfjärilen redan vecklat ut sina vingar och flugit långt bort. Musik. Popsång. Jag längtar efter att trycka min näsa i din nacke.

Precis som barn som drömmer kan vi drömma bort denna natten.