Mot en himmel av järn och gift och bly.
Det var ett ögonblick sedan jag skrev här, ganska många ögonblick sedan. Men det kanske ni inte märker. Jag märker det knappt själv. Jag bara skriver. Räknar igenom två kapitel matte i ett streck, läser om Versaillesfreden, skriver olika begrepps betydelser och fyller på tekoppen igen och igen och igen, biter i läppen, skriver. Längtar ut. Onsdag. Onsdag. Onsdag.
Som en Romeo i jeans på din balkong. Jag är skuggan vid din skärmdörr än en gång.
Kommentarer
Trackback
