En glaspärledag, ren och skinande och bubblande. Upp upp upp. Aldrig mera franska. En muntlig del kvar i matte men sen aldrig mer kurs 2C. Cykla 1.8 mil i solen. Le. Men sen. Dipp dipp dipp. Gnagande oro. Den går inte att tvätta bort, inte att gömma, inte att förklara. Det blir inte rätt ändå. Fälla ner locket på datorn och med det tysta ljudet faller lika tysta tårar. För något känns inte bra, ändå. Men jag ville aldrig störa.
So here we are, set into motion. We'll steal a car and crash in the ocean. You and I are caught in a fading light on the longest night.
