Stockholm vaknar långsamt, på droger och på sorg.
Sover flera gånger om dagen, glömmer bort att dricka mitt te, dansar i rum där alla står stilla och drömmer mig till snö och riktig vinter. Adventsdagarna som tre kommer det vara och senare mot vinterns slut munchkinkvällar och just här och just nu känns allting inte riktigt lika stort och obehagligt, just nu känns allting alldeles okej.
Och du säger att staden är precis som staden alltid varit, att det kommer bli en lång kall mild vinter
Kommentarer
Trackback
