tönt.

Åker ut på norrbyskär och jobbar i två veckor. Finns på mobilen om någon vill nå mig, släng iväg ett sms så svarar jag mot kvällen.

 

B-sidor, b-planer. Män i vita hattar, en enda bokstav och de som inte tror på att det finns någon mening med någonting. Det går över, det går över, det går aldrig över.

 

 

 

 

Jag har fått en hel del nya intryck. Nya upplevelser, nya ord, känslor och tankar. Tankar som är gamla och tankar som är nya. Saker som inte går att ta på. Kyssar i regn, sena nätter, skrattattacker, det är här jag vill vara och såhär jag vill leva mitt liv. Så varifrån kommer tomheten, längtan efter det som förändras just nu och hela tiden? Varför kan jag inte bara vara nöjd med det jag har precis i detta nu? Men jag vill nå resultatet, gå hela vägen dit. Och så längtar jag efter hösten, med regn och färggranna löv och skolan och allt det innebär med siffror och bokstäver. Även efter dem längtar jag.

 

 

Inhandling av tyger som har sömmar för att smickra ditt skal, eller så bara shopping. Myströjor och herregud du är så underbart fin och jövligt snygg och sen när innehåller mina jeans mer elastan än bomull och sen när har du skinny jeans och sen när gör vi musik i köket med hjälp av linser i en glasburk när jag hackar vattenmelon och varför har jag fortfarande inte slutat drunkna i dina ögon? Änglamöten och vimmelkantig blir man visst och euforisk över spel så man utbrister yikes på riktigt och vem gör det förutom jag?

 

 

Just återvänt från stugan med de obligatoriska miljontals myggbetten och träningvärken efter kanotpaddling och simning i en mörk sjö. Plockar, städar, promenerar runt i rastlösheten. Det syns inte men det känns.

 

 

Snö.

Jag längtar efter vitt och efter kyla, efter dina händer och efter saker som inte förändras.

Jag drömmer om snö.

 

 

 

Tillbaka in i verkligheten, långt bort från blöta tältnätter och soliga dansdagar med Markus och Joakim. Hank the Tank och Göteborgskillarna, seglarkepsar, vems converse och hörrudu det där är mina converse, ge tillbaka dem nu ögonblickligen och samlad ilska, skakar av frustration och arg arg arg, skrattar ändå för dan vad komiskt det kan sluta ändå när man möter folk från samma stad, rara människor med Umeå o språket och inget mer dAAlmÅÅÅl och E ska uttalas E och inte Ä, det heter BEIGE och inte BÄSCH och everybody hurts. Stjärnfall, vita hattar och telefonsamtal att svara i tills batterier tar slut eller ljudet blir för dåligt för jag kan stå med luren uppe hela natten om du vill, askan är den bästa jorden, tunga dörrar utan lås och Du är som jag när du dansar. Gingerjävel, kevlarsjäl har vi ingen och skratt med människor vi inte känner, Hilda och alla fina flickor på husvagnscampingen i en ring med benen i kors, alla som vet samma sak och vi är inte ensamma för vi har varandra och Hjärtansfröjd. Fjäderlätta kaosvindar genom hjärtat, det är något jag måste få klara själv och jag försvinner ingenstans, och änglar finns nog inte. Bara i snö och drömmar och jag vet inte faktiskt.