tönt.

Snaror av törne som slingrar inuti strupen, dörrar som smälls igen och dörrar som försiktigt slås igen, vilket är värst egentligen? Tusen skrikande barn inuti hjärtat, ditt som bankar genom alla plagg och får mitt att orka ännu mera. Jag klarar mig. Om mina väggar inte var så stabila skulle de vara sneda. Hur länge då? Drömmar, kärlek eller självförakt, vilket väger tyngst? Så länge det behövs. Carpark north har rätt också, ingen kan rädda någon annan från det värsta av allt, sig själv. Upprepa något tillräckligt många gånger så blir det en sanning.

Look what you did. Is this how you wanted it to be? This life you gave away was meant for me.