Meow
Jag lovar dig, jag har ingen aning.
Lite sånt där ur livet från den senaste tiden. Temys med fina, puffiga kjolar, koppar med blommor i, choklad som nästan är för vacker för att äta upp. En jagvarelse i ett liv som tydligen är mitt och som för tillfället är väldigt, väldigt ljust och bra. Vårluften som fyller lungorna och solen som retas i ögonen. Fragment av lycka. Sånt där som jag kommer minnas länge.
Det bästa med att plugga hela söndagen är att en inte behöver ta av sig pyjamasen.
Det har sina fördelar minsann. Det och att dricka hur mycket te som helst. Och sen underlättar Bo Kaspers nya platta enormt mycket, "Utan dig" seriöst bästa plugglåten in my life.
And now all your love is wasted, and who the hell was I?
Who will love you?
Who will fight?
Who will fall far behind?
Everything that happens from now on.
Snart har halva februari gått. När februari är slut kommer mars och det är då allting kommer börja vända. Fler soltimmar, färre minusgrader, mindre kläder och större leenden. Det är då vi kommer börja andas igen. Så snälla, håll ut.
Håll ut i femton dagar till.
Hang in there, love, you've got to hold on, you've got to be strong enough for love.
One of the lost ones.
Dimmor. Mörker. Vill krypa ner i en famn klädd med stickade tröjor och vara helt okej med ord som stockar sig i halsen. Vill försvinna in i Nightwish; gamla Nightwish, och bara låta allting flyta i ett svart hav utan is längst med strandbanken. Vår. Segla hem igen.
Svart och vitt
Mina dagar är fulla av sådant här och det är alldeles, alldeles underbart. Lyckorus. Att få ha dem så nära, att få ha dem båda två så nära att det går att sträcka ut en arm och röra vid dem och att de är där. Precis bredvid. Att alltid veta att de alltid finns där. För inget kan kännas så starkt som nu.
Vad jag bryr mig om nu är att från samma säng lyssna till samma regn.
Have no fear of falling.
Lyssnar på en spellista som är 60 minuter lång exakt, varken en minut mer eller mindre. En sån där lista som gjordes med en fin människa för alldeles för länge sedan. Promenerar genom moln och snö och ler. Ler ler ler ler för världen är full av så mycket vackert och ibland glömmer jag bort det för att allting gör så ont. Men inte just nu. Just nu skimrar allting bara; som om det vore inuti små glasbubblor i april. Och jag tänker alltid på dig i april.
And the vision that was planted in my brain still remains within the sound of silence.
NOT COOL MAN
