tönt.

Två bilder jag finner helt underbara. Speciellt den undre av dem.

Känner mig så mycket som förra året. Knut på huvudet, svarta naglar och Isbells på hög volym. Timme efter timme med pensel i handen. Inte dra mer än några streck i taget. Streck som gör stor skillnad. Snygga vänner har jag, så jävla jävla snygga, ursäkta språket. Skulle kunna måla av dem in i oändligheten, och ibland tror jag att det är precis vad jag gör.

Bortglömda barn, under stjärnhimmel. Springande fötter, mot kall asfalt. Jag faller, jag springer, ibland står jag inte ens upp i starten, ibland faller jag innan det har börjat.