tönt.

Pojken i randig pyjamas. Jag hatar den filmen. Och boken. Hatar hatar HATAR den. Men samtidigt inte. Jag blir lika illa till mods över den som jag blir av Saving Private Ryan, Godnatt mister Tom, Om detta må ni berätta, Tulpanerna är röda, Vi var där, Führerns elit, Au revoir les enfants och Pearl Harbor. Lika illamående, arg, ledsen. Det är en del av historien, jag vet. Men jag önskar att det inte hade behövt hända. Att alla dessa liv hade kunnat slippa förspillas. Att jag kunde sudda bort allt lidande och alla tårar, allt blod och all skräck. Jag önskar att jag kunde.