tönt.

Arkivbild

Sjöng med folk i en kall lokal i något som liknade en labyrint. Gick på folkkök och trängdes bland massor av människor bland matos och vattenglas. Absorberade D-vitamin från solen som låg i mitt ansikte. Barn som sprang och skrattade och ramlade och som reste sig för att fortätta springa. Allt man måste göra är att andas egentligen och försöka låtsas ännu lite till så går allt. Inga moln såg jag heller och mina skor är nästan inte längre svarta och trasiga är de också.