Can't escape my nightmares.


Musik som säger varenda känsla som finns i någon cell i kroppen, kryper ihop under täcket, kniper ihop ögonen. The greatest fear of all is losing you. Vrider ryggen mot nålarna som tycks finnas dolda i madrassen, kudden, täcket, huden, nerverna. You can't protect me from that fear. Drömmar som hänger kvar i luften, som trycker mot strupen och vägrar låta tårkanalerna stängas, hur mycket tårarna än fläckar ner boken som jag försöker mota bort marorna med. In order to keep that fear away, you must let ME protect YOU. Skakar på huvudet, drar upp knäna till hakan, andas. All that I know is I'm breathing. All I can do is keep breathing. All we can do is keep breathing.

"This is what we have seen, Doctor. The darkness holds only one thing: The
End of Time itself."


Hey old man, rest your head, you're breaking down inside. Armour's cracked, set to collapse, damn you, don't you cry.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0