Jag ska dansa fastän hjärtat brister.


Det där vill jag ha, borde baka såna cupcakes.
Livet är så glittrigt att jag vill dansa. Som mitt mobilskal som numer är glittrigt. Som mitt hjärta som ibland är glittrigt men oftast uppe i trumsolo trots att trummhinnan är sprucken och trasig och det ibland fattas ett slag. Oändlighet. Och matten när man bara vill skrika och slå för man gör om uppgiften sju gånger och ändå blir det inte rätt men felet går inte att upptäcka. Tryckfel? Att skratta och fotografera i vintervitt fast man knappt vet vad som är upp och ner på kamerajäveln och att dansa fastän benen inte orkar stå. Envisheten är störst av allt.

Look at the stars, look how they shine for you, and all the things that you do.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0