tönt.

Och neråtdag och neråtdag och neråtdag och neråtdag och neråtdag och neråtdag. Så långt bort från den här världen. Så nära molnen. Med fötterna fastnaglade i marken. Och bara inte du. Vem som helst gör så mot mig men inte du men nu gör du visst så. Och vem är det som ser åt fel håll, vackra vännen, ord mot ord igen, vem är det som måste lyfta blicken och se åt rätt håll? Och oändlig trötthet och iskall vinter. Kängor och slaskighet, i hjärtat, i själen, i världen. Varför du och du och varför ni av alla människor och när blev jag någon du fnyser åt när du aldrig varit sån mot mig förut Och neråtdag och neråtdag och neråtdag och neråtdag. Gå upp. Gå upp igen. Där är trappan. Börja klättra. Nu.

Jag vill se de där skyarna igen, jag vill försöka igen. Den här gången! Den här gången kanske världen förstår oss.