They are the signal, they are in my head.



Står upp och tittar rakt framåt. Ibland höjer jag blicken mot dina ögon. Det får räcka med energi dit. Den behövs bättre på sikt. Mest vill jag kura ihop i mina hörlurar, i den brummande basen, som ett hjärta, i dova röster och tiden. Vill ha månadsskifte efter månadsskifte, se en förändring. Det som är nu känns som ett par blöta skor med sockar i; ett för trångt skinn att vilja krypa ur innan man blir helt skrynklig.

Each Timelord child approaches the eye, forced to behold the vortex, to be inspired or run.  But as I gazed into the vastness of time, I heard the sound of drums.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0