Tar en paus från cirka allt.
Mm. Precis så. Kommer ej uppdatera cirka någonting någonstans. Inte instagram, inte facebook, blogg, ingenting.Jag är inte så jävla dum att jag tror att någon skulle märka om jag slutade uppdatera och raderade all historik men eh. Mer för att jag själv ska sätta punkt för min egen skull. Känns som om inget händer med det jag gör. Ingen utveckling ingen respons ingen kritik ingenting. Gör inga fotavtryck, blir inte någon som någon minns. Vet inte om jag någonsin kommer bli det heller men just nu så känns det värre att visa det jag gör och sen är allt bara tyst än att inte visa det för någon alls. Lika bra att låta bli att blotta själen och känna sig dum. Jag bara suddas ut i kanterna och har svårt att veta vad jag ska göra med mig själv så jag ska göra saker som inte syns istället. Vara en som försvann kanske. Men. Inte synas. Eller höras. Så, då har jag rett ut det för mig själv.
Bra.
Och nej, inga bilder idag. Tyvärr.
Puss.
Om våren.
Det kommer perioder året om. Korta tidsepoker då allting bara försvinner. Alla små ljud blir skarpa, skär i huvudet. Allting blir suddigt, luddigt, vad sa du vad säger du var är du ens? Och jag bara kan inte ens andas i kvadrater för jag ser bara en massa rektanglar överallt. Stirrar tomt framför mig, försöker blunda, försöker hitta fokus. Det finns inte, det går inte, jag går inte, jag finns inte. På psykologilektionen, skärp dig sluta nu fokusera FO-KU-SE-RA. Rädd för att möta blickar, inte gråta inte gråta inte gråta.
Men det går över. Det går alltid över. Jag hittar kanterna, mina kanter, mina knotor, allt som är mjukt utanpå, mina ögon och skrattet. Vågar fortfarande inte riktigt möta blickar men det blir bättre. Allt blir bättre, det går bra, det är bra nu.
Det är bra nu bättre.
Jag vet inte vem jag är och inte du heller.
Allting är ljust. Sol. Jag borde vara vårlycklig men det känns inte. Jag undrar vad det ska bli av mig, vad jag kommer lämna för fotavtryck i världen. Jag har inte lyckats göra ett riktigt märke ännu, inte i något eller någon. Jag är inte en revolutionärt intelligent eller ambitiös individ som kommer förändra världen. Jag kan inte ens skriva en låttext. Vad gör jag ens? Löser mattetal. Pluggar kemiska formler. Snörvlar och tränar. Wow, jag kommer nog ha en fantastisk framtid inom: ingenting. Tramsiga människa, skärp dig.
Idag känner jag såhär:
