tönt.

Ibland bara kommer det över mig. Det är som att varje gång jag tar upp mina gamla målningar så stiger det ett moln av känslor; en filt av damm och ångest och saknad, över mig, runt mig, på mig. Och när en städar rummet från kanterna och in mot mitten och känner sig så fångad där med väggar runt sig så är det lika bra att låta det vara. Fundera på att sätta upp dem, bestämma sig för att låta bli. Besluta att slänga dem, plocka upp dem ur sopkorgen igen. Släta ut dem. Lägga tillbaka dem i lådan med filten.

 

Glömma bort allting igen.